Djur & natur i Vindelfjällen

Fjällräven är det enda av våra större däggdjur som lever hela sitt liv på kalfjället. Också i den kallaste midvintern håller den sig kvar ovanför trädgränsen. Fjällrävens vinterpäls är den varmaste i hela djurvärlden. Fjällräven klarar 70 minusgrader!

Fjällräven fridlystes i Sverige redan 1928. Då hade arten jagats och nästan utrotats för den värdefulla pälsens skull. Fjällräven har inte ökat i antal efter att den fridlystes. Ett problem är att stammen är svag och uppsplittrad. Förändringar i smågnagarnas livscykler och rödrävens spridning fjällområdet är enligt forskningen de två viktigaste orsakerna. 2019 föddes 27 fjällrävskullar i Västerbottens län. En bidragande faktor till att det fötts så många kullar är forskningsprojekt och stödåtgärder som genomförts sen slutet på 1990-talet. Den viktigaste insatsen är stödutfodring kring lyorna. Totalt finns 27 foderautomater i Västerbottensfjällen som Länsstyrelsens naturbevakare förser med hundfoder.

Fjällvärlden skulle aldrig ha sett ut som det gör utan de betande renhjordarna. Vindelfjällen är ett kulturlandskap och Sveriges rentätaste område.

Renen är mycket väl anpassad till ett liv i snö och kyla. Värme har den svårare att uthärda. Varma sommardagar ser man ofta hur renarna söker sig ut på snöfläckar högt upp på fjällsidorna. Där slipper de både hetta och mygg.

Klövarna är stora i förhållande till renens vikt, det gör det lättare för den att röra sig på snö. Vinterpälsen är tjock och tät. Dessutom är varje hårstrå ihåligt, vilket förbättrar isoleringsförmågan ytterligare.

Renen är det enda hjortdjur där båda könen har horn. Rentjuren fäller sina horn varje höst, medan vajan behåller hornen över vintern. Tack vare det kan vajorna försvara de bästa betesplatserna under vintern, trots att de är mycket mindre än tjurarna. Vinterbetet är en knapp resurs för renen, och den som kan äta sig mätt under vintern har större möjlighet att föda en frisk och stark kalv när våren kommer.

Fjällämmeln är mellan 10 och 15 cm lång, men tror nog själv att den är betydligt större, med tanke på hur kaxig den är. Ett år med gott om lämmel kan du träffa på många under din vandring. Fjällämmeln finns bara i Sverige, Norge, Finland och östra Kolahalvön och är en mycket viktig del av fjällets ekosystem.

Fågellivet är mycket rikt i Vindelfjällen. Mer än 120 fågelarter häckar i Vindelfjällen.

Vadare som dubbelbeckasin, myrsnäppa och småspov trivs i våtmarkerna. Lavskrika, lappmes och tjäder kan du hitta i barrskogarna. Fjällripa, dalripa och jaktfalk trivs i björkskogen och på kalfjället. Deltaområdet i Ammarnäs är en klassisk lokal för rastande vårfåglar. Mársevággie och Tärnasjön är välkända häckningsplatser.

Järven är vårt största mårddjur. En stor hane kan väga 30 kg. Honan är betydligt mindre. I Sverige finns järven uteslutande i renskötselområdet, och renen är dess viktigaste bytesdjur.

En fjärdedel av Sveriges järvar finns i Västerbottens län. I järvinventeringen 2020 identifierades 98 olika järvar och 21 järvföryngringar i Västerbotten.

Lodjuret är Europas största kattdjur och en suverän jägare. Lodjuret är 60–75 cm högt och väger mellan 18 och 25 kg.

I Västerbottens län finns ungefär 170 lodjur. Lodjuren har stora revir, honorna har något mindre område än hannarna. Här i Västerbotten lever lodjuret mest på ren och hare.

Det finns björnar i Vindelfjällen, men det krävs tur för att få möta den! Björn finns i Västerbottens alla kommuner och inventeras var femte år. Hösten 2019 fanns det ca 500 björnar i Västerbottens län.

Björnar är 135–250 cm långa och väger mellan 100 och 300 kg. De gillar att vara i skogslandet, men betar gärna i fjällsluttningarna. Björnar är allätare. De äter växter, rötter, bär, myror och ibland ren eller älg. Björnar kan äta bär motsvarande en tredjedel av sin vikt varje dygn under hösten.

Fjällbjörkskogen är en mycket vanlig naturtyp i Vindelfjällen. Den täcker minst 150 000 hektar, vilket är den största ytan skyddad fjällbjörkskog i fjällvärlden. Den är också Skandinaviens äldsta skogstyp och började breda ut sig redan vid tillfälliga värmeperioder under istiden. I de frodiga ängsbjörkskogarna kan du hitta växterna tolta, nordisk stormhatt och smörbollar.

Vid trädgränsen slutar björkskogen och fjällheden tar vid. Det är temperaturen som sätter gränsen, och den är i sin tur knuten till höjden över havet. I Vindelfjällen ligger skogsgränsen mellan 660 och 800 meter över havet. Den är lägre i väster på grund av de svalare somrarna. Skogen går också högre upp på fjällens sydsidor än på de skuggiga och kallare nordsidorna.

Berggrunden och de olika bergarter som bygger upp den är viktiga i naturen. De bestämmer hur landskapet ska se ut. De skapar förutsättningarna för floran och därmed för djurlivet.

Vindelfjällens historia börjar för 600 miljoner år sedan djupt ner på Nordatlantens botten. Detaljerna i dagens fjällandskap har formats av flera nedisningar under den senaste årmiljonen. Än i dag ristar isens och det rinnande vattnets krafter in sina spår i landskapet.

Några av Sveriges största och djupaste grottor finns i Vindelfjällen.

Norra Storfjället i sin helhet och Ammarfjället har markerade och dramatiska högfjällsformer. Det är där dagens glaciärer i Vindelfjällen finns. Glaciala former som glaciärnischer med glaciärer, färska ändmoräner och glaciäravsmältning med laviner och flytjord förekommer rikligt i dessa områden. Norra Storfjällets glaciärer heter Murtser-, Måskonåive-, Norra Syter-, Tärna-, Västra Skrapetjakke-, Östra Skrapetjakke och Östra Syterglaciären. Ammarfjällets glaciär ligger under Rerrogaisetoppen. Naturgeograferna Fredrik Lindgren och Mårten Strömgren gjorde år 1999 en uppföljning av de glaciärundersökningar som Axel Gavelin gjorde redan i slutet av 1800-talet. På 100 år hade glaciärerna retirerat med 100-500 meter.

Ur de bortsmältande glaciärerna växer inte bara intressanta moräner fram. Forskarna Leif Kullman och Lisa Öberg har också upptäckt träfragment, sk. megafossil, i den jungfruliga moränen. Som exempel kan nämnas en björkbit från Tärnaglaciären som är 6300 år gammal och en 9500-årig tall från samma glaciär. Liknande fynd som på Norra Storfjället gjordes också i Abisko och i Helagsfjällen. När det gäller Tärnaglaciären finns ganska få fynd och i ett litet område men tydligt är att tallar dominerade trädskiktet här från 9500-8000 BP (år sedan före nutid). Fynden av tallar är nästan 300 meter över dagens trädgräns. Från 8000 BP överväger dock björkarna till det yngsta provet som är 4500 år. Då hade tallen försvunnit från platsen redan 1000 år tidigare.

Men träd under glaciärer? Hur är det möjligt? Ja, dels är det så att dagens glaciärer inte är rester av den stora inlandsisen utan ett resultat av senare nedkylning. Det är också så att träd och växter, och för all del även människor, fanns på plats mycket tidigare än vad man trott efter inlandisen. Bara en dryg mil från Tärnaglaciären finns Rasteklippan nära Forsavan. Där har arkeologer funnit pilspetsar, avslag och en eldstad som är 8000 år gamla. Fantasin skenar då man inser vilka skogar dessa människor levde i. Troligen en välvuxen men gles tallskog med stort inslag av lövträd och örter.

I Vindelfjällen finns en enorm yta med barrskog och det mesta är urskog, mycket lite påverkad av människan. Hela 50 000 hektar barrurskog finns i Vindelfjällen. Till största delen är det granurskog och den är ofta högväxt och ståtlig. De mest produktiva skogarna finns i Juktådalen. Där finns också en del ståtlig tallurskog.

Kirjesålandet, Juktådalen, Matsorliden och Giertsbäcksdalen är alla barrurskogar i Vindelfjällen.